Då var man hemma. Bussenresan gick bra och jag fick nästan båda häftena lästa. Ska försöka sen om jag orkar annars blir det på bussen imorrn.
När jag kom hem så var alla påväg att gå och lägga sig. Jag tycker så synd om min mamma! Hon har haft ont i ryggen och bröstkorgen väldigt länge. Nån inflamation i musklerna tydligen. Hon berättade att hon inte har kunnat sova de senaste dagarna och att hon har varit nära att åka in på akuten. Hon hade vaknat av att hennes ben var bortdomnade och att hon hade jätte ont i bröstkorgen. Så ingen sömn alls har hon lyckats få. Jag förstår inte att hon orkar. Ingen hjälp får hon heller. Bara massa medicinern och salvor som inte hjälper alls. Ska köpa nått fint åt henne imorrn om jag hinner, det är hon värd efter allt hon gör för oss samtidigt som hon har så ont! Men jag hoppas verkligen att det blir bättre, jag kan inte ens föreställa mig hur ont hon måste ha.

 Min underbara mamma!

Nu ligger jag iallfall i sängen. Tror att jag ska lägga mig och se lite scrubs så jag blir lite tröttare. Somnade hos Marcus ett tag medans jag såg tv. Så jag är inte jätte trött.
Saknar redan min älskling. Det är så lätt att börja sakna någon om man har varit med den ett tag. Som nu har jag varit med honom hela helgen, då när jag ska hem så känns det som en evighet innan jag får träffa honom igen. Jag vet att det inte är länge men ändå. Jag vill vara med honom jämt, han får mig att må så bra. Och han får mig alltid att skratta. Han är nog en av de roligaste jag känner, och han är så lättsam. Tar allt med en klackspark. Skulle vilja vara mer som han. Jag är en person som verkligen trivs med att vara med någon annan. Jag gillar inte att vara själv, det är inte roligt alls. Visst kan det vara skönt ibland. Men oftast vill jag har någon i närheten. Känner mig mycket tryggare då. Det är därför jag hatar att sova själv. Just då kan jag känna mig så jävla ensam och det hatar jag. Men jag vet att jag inte är det. Fast ändå känns det så. Kanske är för att min älskling bor 5 mil bort, så om jag skulle vilja träffa honom fort så är det inte så lätt. Jag menar, om jag känner mig ensam mitt i natten så kan jag inte ta bilen och åka ändå dit. Det är svårt det där. Men jag tror man måste lära sig att försöka njuta av att vara själv också. Det är nog väldigt viktigt, även fast jag inte gillar det.
Men det jag vill ha sagt är att jag älskar min sötnos, du är det bästa jag har. Jag vet att du läser det här. Även om jag inte säger det eller skriver det så ofta så vet du ändå att du betyder så mycket för mig baby! Längtar redan tills jag får träffa dig igen! ♥



Jag älskar dej sötnos!